29 december 2017

Jul, jul - Strålande jul och minnen från julmusiken...


God fortsättning till er alla!

Ja, så kom den och med ett knäpp va den förbi igen - julen...

Detta inlägg blir nog ett lite annorlunda inlägg än vad ni är vana med att ni ser på denna sida.


Jag måste erkänna att jag tycker om jultiden.  Jag är inte den längre som plockar fram en massa julpynt och vänder upp och ner på hela huset för att få allting i rött till jul - nej, jag  gillar det där myset och stämningen med en massa levande ljus. Levande ljus räcker faktiskt för mig för att jag skall känna julstämning. Ja och MUSIKEN! Jag tror jag började lyssna på julmusik på arbetsdagarna redan i början på november kanske. : -)


Julmusiken ja... Den ligger mej varmt om hjärtat. MYCKET varmt om hjärtat. 
Under 24 års tid stod jag nämligen alltid och sjöng i en kör i en fullsatt Kimito kyrka på julaftonen. Lika spännande och pirrigt VARJE gång! Vi var ett gäng på ca 30 pers som alltid samlades en tid före jul för att öva in de trogna fina sångerna som vi alltid sjöng. Många hade flyttat från ön för länge sen, men det hörde liksom lite till att vara med i "Julkören" varje jul. 

Ett av de första åren i julkören - 1982.

 Jag var inte så gammal då jag första gången var med. Då stod jag längst fram.  Då jag blev lite äldre stod jag alltid längst bak i "vänstra hörnet" tillsammans med de andra 2-3 personerna av oss som alltid sjöng överstämmorna i en del av sångerna. Från då jag började och många år framöver var det min morbror Allan och "moster" Tuulikki som drog detta lass. Noggranna var de! Allt skulle klicka perfekt! Alla skulle börja och avsluta var och ett ord på en och samma gång i VARJE sång. Var ordet JULELJUS så skulle sista S:et avslutas tillika av alla 30 sångare så det inte blev s-s-s-s-s-s-s...  Sjöng man "fel" nånstans under nån sång, så märkte man nog av det - JA - då fick man det - ögonbrynet! *skratt* Tuulikki gav DEN BLICKEN och lyfte på ÖGONBRYNET! *fniss* Ja, nå visserligen varken skrattade man eller fnissade då i stunden, men nu efteråt kan man göra det.  *hi hi *


På julaftnarna var det alltid lite "bråttom",  kl. 13 åt vi julgröt och sen var det med fart man lagade sig i "ordning" för att hinna till kyrkan i tid för uppsjungning och påklädning av alborna. Banden till alborna skulle knytas på ett visst sätt och  på ryggen skulle det vara "två veck" på var sida.  Jösses vilken trängsel det var i sakristian förrän alla hade hittat sina kragar, band och albor med knappar som saknades och lappades med säkerhetsnålar och spännen. Ofta var det nån som tog nån annans sångmapp i misstag... Ja - Helt galet vilken rolig soppa där var.  Alltid emellanåt fräste Tuulikki eller någon annan SCCCHHHHHH när vi hade gått upp i volym för mycket... *hups!*

Kyrkan började fyllas av människor... Massor med människor. Ibland fanns det inte plats för alla att sitta ens. Lite före fyra tågade vi ner till dörren av kyrkan. Parvis. Men mappen under den YTTRE armen. Detta var viktigt. Först i ledet gick alltid två personer med varsitt ljus i handen. De tände sedan de enormt stora ljusstakarna då vi tågat upp till tonerna, nej, vi sjöng  - MÄKTIGT endera Hosianna eller Ecce Novum Gaudium. Den där känslan att tåga upp sjungande i mittgången bland publiken i en fullsatt kyrka! Kan ni föreställa er? Det var visserligen en konst att få sången att fungera, eftersom ledet blev rätt långt och de i början av ledet hörde inte de i slutet av ledet så att alla sjöng i samma takt var ju en utmaning! Personligen gillade jag Hosianna mer. Den va liksom den jag hade under alla år hört, och tyckte den hörde till "upptågningen". Väl uppe vid altaret var det ju förstås viktigt att ingen av oss öppnade sin mapp förrän Tuulikki gett "lov" till det.  Tror att det ALDRIG lyckades om inte NÅN tänkte öppna före... : -)


Då vi fått lov att öppna våra mappar -  inledde vi oftast (alltid vill jag minnas) med Nu tändas tusen juleljus.  Det var liksom den rätta sången för att komma in i julkänslan. Med i repertoaren fanns också  bl.a. När juldagsmorgon glimmar,  Ett barn är fött,  Heinillä härkien, Det susar en vind samt Stilla natt och Jul, jul, strålande jul.

Vilken GLÄDJE, KÄRLEK  och vilken KÄNSLA att stå där och sjunga. Se tårarna rinna ner för kinderna på många äldre - rörda av vår sång. DET är nåt jag ALDRIG glömmer och jag tänker på det VARJE jul!

Julbönen i kyrkan avslutades alltid med en och samma sång/psalm HÄRLIG ÄR JORDEN. Vi sjöng de försa verserna och publiken kom med i de sista. En salig röra av Härlig är Jorden på svenska och finska.
Då de sista tonerna av Härlig Är Jorden tonat ut  - ja DÅ fylldes HELA hjärtat  med JULSTÄMNING!

I januari år 2000 samlades vi alla igen för ett veckoslut för att sjunga in en skiva med våra sånger. Det är ett fint minne att ha med sig. Hör på den alltid till jul. :)

Ljusstaken som finns på pärmbilden har förresten min pappa gjort! Den står i Kimito kyrka. 

TACK för alla dessa år i julkören, TACK till alla dirigenter och alla andra som var med på ett eller annat sätt!

"Moster" Tuulikki - jag saknar dej!



Vet ni - nu fylldes jag  plötsligt av en massa minnen. Små specifika minnen från våra övningar och uppträdandet som jag ju egentligen borde skriva ner så länge man minns dem.  Jag hade ju faktiskt inte tänkt skriva så här mycket, men det bara blev så... : -)

Jag skulle ju idag bara berätta lite om min julafton och  så här ytligt om julkörssången som va en gång i mitt liv - och nu blev det i misstag mycket mer...


Tillbaka till jul, julstämning och julafton...


 Vinterbelysning ute på gården är ett MÅSTE! De som vet var jag/vi bor och kört förbi här vet vad jag talar om. Här skulle finnas MYCKET mer om inte a) min kära sambo bromsar mej lite och b) grannen är rädd över att bli utan ström då vi tar allt... *fniss* Jag tycker det är så fint när det lyser i buskarna där ute i mörkret. Ja - och dessutom tröstar det ju mig lite då jag är så mörkrädd...



Julaftonen i år var rena rama GLÄDJEN! Vi samlades hos min syster och hennes familj, som vi oftast gör på julaftonen. Hennes familj, våra föräldrar och min familj. Första julen på några år dessutom som vi (gubben och jag alltså) hade alla 4 barnen med oss och firade, så det kändes extra roligt!
Vi va en hel drös med folk - HÄRLIGT - precis som det skall vara!

TACK Mosti med familj! 


Jag brukar oftast fota rätt mycket på julaftonen, men o år vet jag inte vad som hände. Jag fotade inte ens dukningen och maten som jag oftast brukar göra. Kom på det först då typ allt var undanstädat redan. Nå, bara att konstatera att det blev så här denna gång. *ler*



Vi åt gott och mycket... och så knackade det på dörren...
Vilken mängd med klappar!
Jag hade tydligen varit väldigt snäll i år igen!
TACK!



Nu finns det bara en sak kvar jag vill göra...

Jag vill önska er alla ett riktigt

Gott Nytt År!




09 december 2017

En liten kille som gärna ville sitta i famn


För en liten tid sedan fotade jag denna lilla gosse. Han var snabb i benen och tyckte för det mesta att jag var mer intressant att vara hos än att sitta framför kameran. :)
Så fort som hans mamma "placerat" honom där han "borde" ha suttit så kom han sättande med full fart mot mej! *ler*

Vilken söt gosse!

Några bilder fick vi ändå knäppta på honom - fast här gällde att verkligen vara snabb!














03 december 2017

Lillfröken J!



Lilla söta tösen J! Henne har jag fotat före hon ens var född...

Ja, jag fotade då alltså magen  hon låg i...
<3 br="">
Idag är hon en busig, glad tös som verkar ÄLSKA att klättra.

Söta lilla fröken!
<3 br="">


















29 november 2017

Hjälpa julgubben...



Kära vänner...

Så har vi då igen den härliga spännande tiden framför oss. Adventstiden... 
Tiden som är mys och fixas, men också kan vara stress och dyr. 
Hur vi vill att den blir är ju rätt så långt upp till var och en av oss själva.

I år har jag funderat speciellt mycket på hur vi brukar fira jul. Ja, de flesta av oss har ju sina traditioner.
Vi har oftast firat jul hos min syster och hennes familj, men hur blir det nästa år, det får vi ack se,
för då har vi förhoppningsvis en liten familjemedlem till som jag tror att många vill fira julaftonen med. ;)

Jag önskar er att en skönt adventstid. 
Jo, jag lovar, skall nos lägga in lite bilder här. Länge sen sist! 

Ha det gott och ta hand om varann!

Hanna




07 november 2016

En familj fylld med kärlek och bus!


Eftersom jag ligger så grymt långt efter med alla mina bilduppdateringar så bjuder jag här nu på bilder från i somras.

MEN

kanske det inte alls är så dumt att få se bilder från då det var varmt och grönt där ute?